Etiketten terrordåd

om terror

I dag blir det ytterligare ett inlägg om terror, jag hoppas ni inte tappat intresset efter mitt långa inlägg!

I denna bloggpost tänkte jag utveckla mina funderingar kring varför vi kallar vissa dåd för terrorbrott och andra inte. Ta till exempel Lasermannen och Peter Mangs, två mördare som spred skräck i Malmö och Stockholm när de sköt människor de uppfattade hade en annan etnisk tillhörighet än de själva. Varför pratar vi inte om dem som terrorister? Med vapen försökte de protestera mot det mångkulturella samhälle vi skapat. De utförde visserligen inga massiva terrordåd, men genom att utföra enstaka attacker under lång tid skapade de och spred rädsla.

Här kommer en snabb redogörelse för de våldsdåd som lasermannen och Peter Mangs utförde:

Lasermannen, som egentligen heter John Ausonius, utförde sina attacker i Stockholmsområdet mellan 1991-1992. Sammanlagt har man kunnat knyta honom till 10 skottlossningar under dessa år varav en med dödlig utgång. Peter Mangs var något av en copycat till lasermannen skulle man kunna säga. Mellan 2009-2010 genomförde han flera skjutningar i Malmö. Det visade sig senare att han även låg bakom ett mord som begicks 2003. Under åren 2009-2010 genomförde Mangs 10 skottlossningar som ledde till att en person miste livet och flera personer skadades. Han dömdes till livstids fängelse för mord, flera fall av mordförsök, skadegörelse med mera.

Personligen tycker jag både John Asonius och Peter Mangs bör klassas som terrorister, och jag är inte ensam. I en krönika från 2012 förklarar Aftonbladets kolumnist Oisin Cantwell varför han anser att Mangs bör kallas för terrorist.

Här kommer istället ett exempel på när vi snabbt började kalla en attack för terrordåd:

Under 2015 drabbades Trollhättan av en terrorattack när en maskerad Anton Lundin Pettersson tog sig in på Kronans skola och attackerade personal och elever. Tre personer dog och ungefär lika många kom till skada i attacken. Ganska snabbt började man prata om händelsen som ett terrordåd eftersom man funnit rasistiska motiv till attacken.

Gemensamt för alla dessa tre attacker, och i mitt tycke terrordåd, det är att enskilda gärningsmän står bakom attackerna. Kanske har vi haft en föreställning om att terrordåd är något som åtminstone planeras i grupp för att sen genomföras av en eller flera gärningsmän. Så är inte alltid fallet, det påmindes vi om efter attentaten i Norge 2011 då en enda person lyckades planera och utföra ett av de dödligaste terrorattentaten i Europa i modern tid.

Hur skyddar man sig då mot ensamma gärningsmän som är beredda att ta till vapen för att protestera mot samhället eller olika samhällsgrupper? Jag tror att detta är en av de stora frågorna som säkerhetstjänster just nu brottas med, inte minst i Sverige. Historien har visat att det verkar vara enormt svårt att stoppa dessa typer av attentat, och det är också något som terrororganisationer uppmärksammat och därför har de börjat uppmana anhängare att genomföra dåd på egen hand.