Särskilt inhumana vapen



Den varma torsdagseftermiddagen presenterade Svenska Freds och Skiljedomsföreningen och FOI en förträfflig panel bestående av Daniel Nord (SIPRI), Dick Clomén (Svenska Röda Korset) och Lars Höstbäck (FOI) under ledning av Petra Tötterman Andortff (IKFF).


Lars Höstbäck, FOI

Deltagarna i soffan började med att prata om särskilt inhumana vapen, som inkluderar de vapen som går under paraplyavtalet CCW. Syftet är både att skydda vissa grupper som inte (längre) deltar i strider och att reglera användningen av vapen och stridsmetoder.


Dick Clomén, Svenska Röda Korset

Diskussionen började med att beröra de vapen som idag är förbjudna under CCW, men också exempelvis klusterbomber och personminor som har förhandlats fram utanför paraplyet. De blev också ombedda att kommentera huruvida våldtäkt som systematisk krigsstrategi bör klassas som ett särskilt inhumant vapen. Panelen var enig om att våldtäkt som del av konfliktföring är ett brott mot internationell humanitär rätt i många fall, men att det inte kan klassas som ett vapen utan snarare som en metod.


Daniel Nord, SIPRI

Talarna gled snabbt över till kärnvapenfrågan som kom att dominera största delen av diskussionen. Ingen av talarna kunde helhjärtat påstå att kärnvapen inte är ett särskilt inhumant vapen, men att det är svårt att få till stånd ett förbud mot användning av kärnvapen på grund av bristande politisk vilja, främst från kärnvapenstaternas håll. De berörde också den politiska aspekten av kärnvapen och konstaterade att avskräckning är det främsta syftet med kärnvapeninnehav. Utan politisk vilja och progressivt arbete ”in good faith” rör sig inte kärnvapenfrågan närmare reell nedrustning.

skrivet av Emma Rosengren och Elin Hedkvist, Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet

Publicerad av Säkerhetspolitiskt sommartorg | kommentarer (0)

0 kommentarer:



Skicka en kommentar


Developed by: DetectorPro